Uppsatsförslag: Studie av Signs of Safety

Tre av institutionens forskare/lärare arbetar med ett forskningsprojekt om Signs of Safety - en riskbedömnings- och arbetsmodell inom den sociala barnavården. De tar gärna emot studenter som skriver uppsats på termin 6. Förslag på teman:

En studie av Signs of Safety i socialt arbete med ensamkommande
Hur används och tolkas Signs- of Safety i arbetet med ensamkommande flyktingbarn?

En studie av Signs of Safety med fokus på säkerhetsarbetet
Hur används säkerhetsplanen i Signs of Safety och hur följs barnets säkerhet upp?

En studie av Signs of Safety i arbetet med ungdomar
Hur används och tolkas Signs of Safety i arbetet med ungdomar

Kontakt:

Francesca Östberg (francesca.ostberg@socarb.su.se)

Stefan Wiklund (stefan.wiklund@socarb.su.se)

Åsa Backlund (asa.backlund@socarb.su.se)

Skärholmens stadsdelsförvaltning: Jämställdhetsintegrerad biståndsbedömning.

Skärholmens stadsdelsförvaltning söker någon eller några socionomstudenter som är intresserade av att göra sitt examensarbete hos dem. Ämnet de främst är intresserade av är jämställdhetsintegrerad biståndsbedömning men andra ämnen kan också vara av intresse.

Om du är intreserad, kontakta Therese Lang, biträdande enhetschef

Skärholmens stadsdelsförvaltning, Beställarenheten
Bodholmsplan 2, 127 26 Skärholmen
Telefon: 08-508 24 512
E-post: therese.lang@stockholm.se

Unga lagöverträdare - gör samtal med socialtjänsten någon skillnad?

Vi har en särskild grupp socialsekreterare som arbetar med unga lagöverträdare, 15-18 år, samt barn under 15 år som begått kriminella handlingar, företrädesvis snatterier, skadegörelse mm.

Vi skulle vilja studera om det är någon skillnad avseende återfall i kriminalitet eller annan social problematik, mellan de ungdomar som blir kallade och kommer på samtal till socialtjänsten och på de som inte får något samtal, utan enbart ett informationsbrev till föräldrarna. Kan det finnas andra bakomliggande orsaker som t.ex. skolsituationen, som påverkar ev. återfall. Vi är intresserade av om det gör någon skillnad, om vi träffar ungdomarna och deras familjer eller inte.

Om detta väcker intresse avseende andra uppsatsuppdrag, får ni gärna kontakta oss. Vi är intresserade att få alla delar av vår verksamhet synade.

Vi kan få fram information i våra verksamhetssystem, kanske intervjuer/enkäter också om hur familjen uppfattade att träffas eller att inte träffas.

Ta gärna kontakt för ytterligare diskussioner!

Kati Fastman kati.fastman@nacka.se

Christina Barvér christina.barver@nacka.se

Anita Danielsson anita.danielsson@nacka.se

Undersöka satsning på danskurser för utsatta ungdomar

Föreningen Dansa! Min kompis har danskurser för utsatta ungdomar, bland annat för flickor på skyddat boende och för ensamkommande ungdomar. Under hösten 2016 planerar föreningen att bedriva ett värdegrundsarbete genom dans och dialog för ensamkommande pojkar från Afghanistan. Nedan följer ett utdrag av vårt upplägg för detta arbete.

Om du vill veta mera om föreningen så finna den på FB Dansa! Min kompis

Om du är intresserad av att följa/utvärdera/belysa denna satsning så kontakta mig, Astrid Schlytter (astrid.schlytter@socarb.su.se).

Utdrag:

Värdegrundsarbete genom dans och dialog

Syften

  • Vi vill ge pojkar och unga män möjlighet att uppleva den glädje som dansen kan ge. De kan på detta sätt få avstånd till sina dagliga bekymmer och problem.
  • Vi vill erbjuda dialog kring familjeliv, flickors rättigheter, våld och diskriminering
  • Vi vill genom - dans och dialog - ge pojkar och unga män möjligheter att reflektera över sina liv och villkor i det svenska samhället samt anamma nya värderingar och normer. 

Upplägg

Varje dans- och dialogtillfälle beräknas motsvara två lektionstimmar (90 min). Vi varvar information och berättelser om livet i Afghanistan och i Sverige med fysiska rörelser med och utan musik, för att avsluta med reflexioner och tankar. Deltagarna kommer få med sig ett ord hem som vi vill att de ska diskutera i grupp, som kan vara: trygghet, drömmar, framtidstankar, våld.

Om möjligt vill vi att lärarna försöker integrera teman som vi berör vid dans- och dialogtillfällena i undervisningen i veckan mellan danstillfällena. Vi kommer ge förslag på sådana teman.

Den muntliga inledande delen står Juma Lomani för och den sker på dari. Juma kom som ensamkommande barn till Sverige för 13 år sedan. Med utgångspunkt i egna erfarenheter belyser han skillnader i värderingar mellan Afghanistan och Sverige. Juma kommer även att fungera som tolk.

Rörelse/dansmomentet står Rasmus Holmqvist för. Rasmus är en internationell känd swingdansare och är en erfaren danslärare.

Förutom dans- och dialogledarna deltar ett antal stöddansare. De kan fungera som förebilder och bidrar till att skapa en trygg miljö.  Stöddansarna kommer från swingdansmiljön och består av båda kvinnor och män. Juma kommer vara en av stöddansarna.

Vårt arbete bygger på erfarenhetsbaserade kunskaper och forskning.

Kropp-kultur-dans-våld -maskulinitet:

Dans är som ett universellt språk där kommunikationen sker genom kroppen. Erfarna dansare använder dansen för att uttrycka känslor och de har instrument för att ”se” människors mående genom kroppen (Phillips, 2013). Kultur, som är de normer och värderingar som vi dagligen lever med formar våra kroppsliga uttrycksformer. Detta innebär att kultur i meningen normer och värderingar som vi dagligen lever med (Heller, 2006), formar våra kroppar. Alltså har vi inlärda beteenden som vi anammat genom språk, värderingar och livsmönster. Även reaktioner på våld och annan utsatthet har kroppsliga uttrycksformer (Oliver, 2009; Phillips, 2013).

"... culture is a major force in shaping and conditioning the body...."

"Anthropologists ... document the importance of behaviour learned through imitation in the human socialisation process..." (Oliver, 2009)

 

Kroppen är också instrument för att utveckla nya beteenden och värderingar.

Vi har valt att arbeta med kroppsliga speglingsövningar så att kroppen lär sig nya sätt att agera i socialiseringsprocesser.

I pardansen Lindy Hop finns det styrda och strukturerade beteenden i en social och lekfull miljö.  Det finns vanligen en gemensam strävan att lära sig, vilket är en av anledningarna till varför vi valt den.  På detta sätt skapas gemensamma värden, erfarenheter och beteenden som förenar de som dansar. Detta är plattform som ger utrymme för skapande och improvisation, vilket i sin tur bidrar till stärkt identitet och självkänsla (Olivier, 2009).

När det gäller män och våld visar forskning och erfarenhetsbaserade kunskaper att män som använder våld ofta inte klarar av att tolka egna och andras tankar och känslor. Detta kan ha att göra med brister i den grundläggande anknytningen (Mohaupt, Holgersen, Binder & Nielsen, 2006; Samaran, 2016). Erfarenheter tyder på att män behöver lära sig vad det innebär att vara en omsorgsgivande person och att de framförallt behöver lära sig detta av män (Samaran, 2016). Denna kunskap om män och våld är en grund för att vi använder oss av ett stort antal stöddansare i vårt metodutvecklande arbete. Stöddansarna bidrar till trygghet och de kan sägas ha en roll som en slags omsorggivare. Detta kan ge utsatta pojkar och unga män erfarenheter av vad det vill säga att vara omsorgsgivare som de eventuellt kan anamma för egen del.

Referenser:

Heller, A. (1986). The Many Faces of Multiculturalism. In R. Bauböck & A. Heller (eds.). The Callenge of Diversity . Integration and Pluality in Societies of Integration, UK: Aldershot

Mohaupt, H., Holgersen, H., Binder, P.E. & Nielsen, G. H. (2006). Affect consciousness or mentalization? A comparison of two concepts with regard to affect development and affect regulation. Scandinavian Journal of Psykology, 46(4), 237-244.

Oliver, S. (2009). Community-based creative dance for adolescents and their feelings of social wellbeing. Queen Margaret University.  

Phillips, C.H. (2013) ‘Seeing the Child’ beyond the Literal: Considering Dance Choreography and the Body in Child Welfare and Protection, British Journal of Social Work (2013 s 1–18)

Samaran, N (2016) The Opposite of rape culture is nurturance culture, http://norasamaran.com/2016/02/11/the-opposite-of-rape-culture-is-nurturance culture...

Uppsatsförslag: Egna medel - en insats inom ekonomiskt bistånd

Förmedlingsmedel eller egna medel är i en insats inom ekonomiskt bistånd som det helt saknas forskning om. Insatsen innebär att enskildas inkomster går direkt till socialtjänsten som därefter betalar viktiga räkningar och sedan portionerar ut det ekonomiska överskottet till individen.  Insatsen, som är frivillig, kan när som helst sägas upp av den enskilde.  Vissa kommuner uppfattar insatsen som oundgänglig, bl.a. mot bakgrund av att det kan vara svårt att få en ”god man” förordnad. Andra kommuner vill inte hålla på med den här typen av bistånd. Det finns många frågor som kan ställas om den här insatsen ur en mängd infallsvinklar. Jag skulle vara mycket intresserad av att handleda uppsatser som intresserar sig för denna insats. Än mer spännande skulle det vara med flera parallella uppsatser som undersökte insatsen ur olika perspektiv, exempelvis rättsligt, organisatoriskt, individuella upplevelser av insatsen, genus, barnperspektiv, socialarbetares, chefers, politikers, överförmyndarnämndens syn på insatsen etc.

Kontaktperson: Pia Kjellbom (pia.kjellbom@socarb.su.se)