Trakasserier kan vara när en person utsätter en annan för till exempel uttalanden om dennes utseende eller beteende. Det kan också handla om texter, bilder eller gester som anspelar på någon av diskrimineringsgrunderna och som upplevs som kränkande och oönskade. Någon kanske till exempel uttalar sig på ett nedvärderande, förlöjligande eller generaliserande sätt om ”kvinnliga”, ”homosexuella” eller ”asiatiska” egenskaper.

Trakasserierna är särskilt allvarliga när någon överordnad, till exempel en chef, handledare eller lärare, trakasserar en person i beroendeställning, till exempel en anställd eller en student.

Det är den som utsätts som avgör vad som upplevs vara kränkande. Ett beteende kan alltså uppfattas som trakasserier av en person medan en annan inte alls upplever det så. Den som trakasserar måste också ha insikt om att beteendet är oönskat och kränkande. Därför är det viktigt att den som upplever sig som utsatt säger ifrån. Ibland är det dock uppenbart att personen som trakasserar borde ha förstått att den gör sig skyldig till ett oönskat beteende och då behövs inget klargörande för att det ska bedömas som trakasserier.