Projektledare: Marie Sallnäs

Projektdeltagare: Stefan Wiklund, Bo Vinnerljung och Hélène Lagerlöf

I studien skall förhållandena för de barn och ungdomar som genom socialtjänstens försorg befinner sig i vård utanför hemmet (familjehem eller institutioner) undersökas. Tidigare forskning visar att det är barn från underprivilegierade familjer som oftare än andra placeras i samhällsvård. En helt central fråga är vad det samhälleliga föräldraskap som myndigheterna tagit på sig innebär. I vilken utsträckning för det med sig goda levnadsförhållanden på olika områden i livet? För att studera detta kan man undersöka vårdens effekter på sikt för barnen. Den forskning som finns tyder på att effekterna är små. Man kan emellertid också fråga sig hur förhållanden ser ut för de unga medan de befinner sig i vård. Om samhällsvården skall ha legitimitet måste den kunna ge goda förhållanden åtminstone under den tid vården pågår - oavsett betydelsen för utvecklingen senare i livet. De undersökningar som gjorts tidigare ger ingen uppfattning om välfärden för barn i socialtjänstens dygnsvård. Det innebär att vi saknar kunskap om en viss grupp ungas levnadsnivå, unga som man kan förvänta sig under perioder av sitt liv levt under svåra omständigheter och där samhällets påtagit sig ett särskilt ansvar.

Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning placering i dygnsvård innebär att barn och unga under vårdtiden får en välfärd i nivå med andra barns och ungas. Det görs genom att levnadsnivå för barn och unga i pågående samhällsvård studeras och jämförs med levnadsnivå för andra (ej vårdade) barn. Undersökningen kan med andra ord belysa samhällsvårdens kvalitet och kompensationsförmåga i den meningen att den kan visa huruvida familjehem och institutioner erbjuder placerade barn en välfärd i paritet med andra barns samt, om så inte är fallet, inom vilka levnadsnivådimensioner och typer av vårdmiljöer bristerna finns.

Undersökningens grundläggande idé är att använda instrument och jämförelsedata från Levnadsnivåundersökningen2000 riktad till barn och ungdomar, den sk Barn-LNU. I den senare svarar unga själva på frågor om sin levnadsnivå (hälsa och tillgång till vård, sysselsättning och skolmiljö, ekonomiska resurser, kunskaper och utbildningsmöjligheter, familj och social förankring, bostad och närmiljö, trygghet och säkerhet, rekreation och kultur samt politiska resurser). I vår studien ställs i princip samma frågor till barn i samhällsvård (plus ett antal ytterligare frågor som har att göra med samhällsvården som sådan) som ställts till barn som bor med sina föräldrar. Man får på detta sätt en bild av levnadsnivå för barn i familjehem och på institutioner och hur dessa barns levnadsnivå ligger till i förhållande till andra barns. Det finns goda skäl att ägna uppmärksamhet åt frågan om dygnsvårdsplacerade ungas levnadsnivå och hur den förhåller sig till andra barns. Det är vikigt att se barns uppväxttid som något mer än en transportsträcka till vuxenlivet. Barn och ungdomar finns här och nu och de omständigheter de lever under har ett intresse i sig. En avsikt bakom framarbetandet av levnadsnivåbegreppet har varit att de områden som täcks skall vara reglerade genom kollektiva åtaganden i samhället. Det innebär att problem som identifieras via en levnadsnivåundersökning skall kunna diskuteras och hanteras i den politiska världen. Välfärden för unga i samhällsvård är en typisk fråga som regleras via ett samhälleligt, kollektivt åtagande. Samhället har ett gemensamt ansvar för hur dessa unga lever och om brister påtalas kan man med politiska medel åtgärda dem. Ur den synpunkten ter sig resultaten från en undersökning av det här slaget som ett viktigt komplement till den övriga kunskap som finns om samhällsvårdade barn och deras situation och behov.